Sverige: Kritisk tv-program om militante antifascister skaber debat

Et dokumentarindslag i programserien »Uppdrag Granskning« med titlen »Den gode vold« vist på SVT den 7. maj om venstrefløjsgruppen Revolutionära Fronten (RF) har udløst en debat i Sverige om både journalistik og venstrefløjens metoder i kampen mod den yderste højrefløj.

Det én time lange indslag sætter kritisk fokus på RF’s militante metoder, der blandt andet inkluderer voldelige overfald, trusler og hærværk mod private hjem, er fyldt af fejl og alt for skarpt vinklet, mener kritikerne.

I programmet beskyldes RF blandt andet for at have overfaldet uskyldige mennesker – herunder to gæstearbejdere fra Østeuropa – hvilket gruppen efterfølgende har afvist. 

Her kan du se det omdiskuterede program og læse reaktionen i de svenske medier.  

Nederst er to længere kommentarer fra RF bragt på gruppens facebook som en reaktion på tv-indslaget.  

Se dokumentarprogrammet »Den gode vold« hos SVT her.

Få overblik over debatten om programmet her:

Læs kommentaren »"Gårdagens Uppdrag Granskning höll en pinsamt låg nivå"« hos Nyheter24.se.

Læs kommentaren »"Josefsson har omedvetet gjort en reklamfilm för Revolutionära fronten"« hos ETC.

Læs artiklen »Nio kvinnor från Ung Vänster: "RF och AFA är våra kamrater"« hos Nyheter24.se.

Læs kommentaren »”Janne Josefsson ställer inte de rätta frågorna”« hos SVT.

Læs kommentaren »”Uppdrag granskning använder vår forskning felaktigt”« hos SVT.

Læs Modkrafts tidligere omtale af RF:

Læs artiklen »Militante antifascister skaber debat på venstrefløjen i Sverige« hos Modkraft.

Læs artiklen »Svensk politi slår til mod militante antifascister« hos Modkraft.

Læs kommentaren »Antifascisme er en forebyggende foranstaltning« hos Modkraft.

Kommentar fra Revolutionära Fronten til SVT-programmet.

I dagens Uppdrag Granskning (2014-05-07) gör Janne Josefsson sitt bästa för att föra fram lika goda kålsupar-teorin, teorin där man försöker likställa socialister med nazister och fascister. I sitt försök till detta drar sig Uppdrag Granskning inte för att undanhålla sanningen och komma med falska påståenden.

Vi väljer här att bemöta några av de värsta påhoppen/påhitten. I anslutning till en demonstration som hölls av ett nazistiskt parti i Stockholm hösten 2013 upptäcktes och konfronterades två nazister. Uppdrag Granskning vill göra gällande att de som konfronteras var helt oskyldiga gästarbetare. Uppdrag Granksning väljer dock att vifta bort att den ena av de konfronterade männen hade en tröja från den fascistanstrukna slovakiska huligangruppen North Brigade. En tröja som även hade en nazistisk symbol i form av en SS-Totenkopf. Huliganerna i North Brigade har även vid andra tillfällen poserat med totenkopf-symboler och anti antifa-plakat (anti antifascism).

Vidare påstås en person som i en film blir konfronterad när denne kör bil vara en vanlig arbetargrabb som kör svarttaxi. Även här visar Uppdrag Granskning prov på att inte vilja gräva så långt i sin journalistik, utan att snarast söka efter någonting som passar deras hypotes. Personen som kör bilen heter Patrik Lundberg och är nazist, det var därför han konfronterades. Han har på sin Facebook poserat med en tröja som haft såväl kelterkors- och hakkorsflagga designat på ett vis som tydligt är en utmaning mot den logotyp Antifascistisk Aktion använder sig av. Bilden finns helt öppen för alla på hans Facebook-sida, så om det gått under reportrars radar så bör dessa journalister ifrågasätta sin yrkesskicklighet. Vi vet även att Patrik varit på resor till vit makt-spelning tillsammans med den då aktiva nazisten Joakim Nordin.

I programmet intervjuas Eskilstuna-Kurirens journalist Mathias Ståhle som någon slags expert. Det krävs dock bara en snabb granskning av hans reportage för att inse att han inte är en expert på "vänsterextremism" på något sätt. Bland annat har han ljugit om att en aktiv nazist dömd för politiska brott var en oskyldig före detta flickvän till en nazist. Han påstår även att SvP:s demonstration i Eskilstuna 2012 var startskottet på en antifascistisk offensiv som sedan spred sig i landet. Självsäkert hävdar han att det "tog nästan ett halvår innan man lyckas formera sig till någon sorts organiserad motattack". Det han verkar ha missat är att Revolutionära Fronten funnits och varit aktiva i tolv år. Redan tio år innan kravallerna i Eskilstuna började vi kontinuerligt utföra vår antifascistiska verksamhet, och innan dess andra organisationer och nätverk.

Ståhle har även påstått att vi har hotat honom på grund av hans arbete. Detta hot ska enligt honom ha bestått av ett klistermärke på en lyktstolpe utanför porten till hans hus. Något som ter sig väldigt löjligt då vår propaganda är extremt framträdande i Eskilstunas gatubild, och det finns få lyktstolpar i staden som inte pryds av våra klistermärken. Man behöver inte heller vara speciellt insatt i vår verksamhet för att förstå att om vi vill hota någon så har vi ett betydligt högre våldskapital än ett klistermärke på en stolpe, eller för den delen att vi inte skulle ha någonting att vinna på att ge oss på journalister. Vi tror att även Ståhle inser att klistermärket helt enkelt är en slump, men den sanningen säljer inte lika många lösnummer. Dessa exempel är långt ifrån allt han hittat på, överdrivit eller grovt vinklat för att främja sin egen liberala agenda. Att denna person får framträda som en "expert" eller ens det minsta tillförlitlig källa är inte seriös journalistik, även om det ger sensationella TV-program och spännande rubriker.

Några andra som lyfts fram som exempel på oskyldiga offer är nazisten Daniel Åbergs föräldrar, som fick sitt hem vandaliserat förra året. Vad de inte nämner är att sonen fortfarande står bokförd på adressen. Inte heller framkommer det faktum att han dagen innan varit i Stockholm och deltagit i det nazistiska "medborgargarde" som, i samband med Husby-kravallerna, misshandlade oskyldiga invandrarungdomar i helt andra förorter än just Husby. I media har det påståtts att Daniel attackerades på grund av att han inför valet 2010 stod som femte namn på Sverigedemokraternas vallista till kommunfullmäktige. Detta påstående stämmer alltså inte, även om det är uppseendeväckande att SD låter nazister kandidera för partiet.

Det är anmärkningsvärt att ett program som utger sig för att vara grävande missar denna enkelt tillgängliga information. Upplägget tyder på att programmet helt enkelt är en del i den politiska strategin att utdefiniera utomparlamentarisk politisk aktivitet, och att i enlighet med den mycket kritiserade rapporten om så kallad politisk extremism söka jämställa, i grunden helt olika, ideologier enbart med den gemensamma nämnaren våld. Att Sveriges parlamentariska partier själva, genom den borgerliga staten, står för den största fysiska våldsanvändningen genom militär, polis, ordningsvakter och väktare diskuteras däremot inte som extremt. Att dagens nyliberala marknadspolitik medför ett psykiskt och psykosocialt våld som drabbar allt fler utförsäkrade, fattigpensionärer, barn som inte får äta sig mätta på privatiserade förskolor, underbemannade vårdarbetare, arbetslösa och ungdomar som växer upp i hopplöshet och ser ett samhälle som bara monteras ned framför deras ögon nämns inte som extremt. Att det fortfarande dör nästan 50 personer per år i arbetsplatsolyckor för att vinst går före människoliv, för att inte tala om alla som dör på grund av självmord eller brottsligheten som är en direkt följd av dagens stratifierade kapitalistiska samhälle, ses inte som extremt.

Vi i Revolutionära Fronten lever i verkligheten. Vi vet att arbetarklassen dagligen utsätts för våld. Våld från en repressiv stat, ett ekonomiskt system som tvingar oss in i löneslaveri för att få mat på bordet och fysiska angrepp mot våra organisationer från fascister. Därför har vi inga som helst moraliska förpliktelser mot dagens ekonomiska system eller de fascistiska grupperingar detta skapar. Vi kommer fortsätta kampen, med de medel som situationen kräver.

Endnu en kommentar fra Revolutionära Fronten (8. maj)

Den konfrontativa antifascismen som vi bedriver är alltid sprungen ur vår socialistiska övertygelse. Vi är antifascister eftersom vi är socialister, aldrig tvärtom. Samma samhälle som tvingar på oss behovet av kapitalistiskt arbete, berövar vår handlingskraft och ställer oss på arbetsmarknaden för att kämpa mot varandra är exakt samma samhälle som föder och formar fascistiska rörelser. Oavsett vilken politisk åskådning man än har så är det idag omöjligt att påstå att den liberala antifascismen har lyckats. Den stod handfallen och oförmögen till att agera i 30-talets Tyskland och i samband med krisens Europa kommer den att misslyckas igen. Detta är ett ofrånkomligt historiskt faktum.

Fascismen är inte intresserad av det demokratiska samtalet. Fascismen är endast intresserad av att utnyttja den liberala demokratins inneboende svagheter, dess ekonomiska och sociala kriser, för att uppnå maktpositioner. Detta gör den genom populism och genom våld.

Samhället som vi lever i har inte stoppat Sverigedemokraterna. Det har inte stoppat den högerextrema floran av småpartier, sekter och militanta organisationer från att växa och det har inte stoppat att ett hegemoniskifte håller på att ske till högerns fördel över hela Europa. I Ukraina tränas svenska fascister i väpnad kamp för att väl tillbaka i Sverige knivhugga människor på gatorna i Malmö. I Kärrtorp attackerar beväpnade och stridslystna nazister en demonstration vars deltagare tröttnat på att deras gator är spelrum för den svenska nazistiska rörelsen. När den liberala och partipolitiska antifascismen misslyckats och när bevisligen inte ens den svenska rättsstaten är handlingskraftig nog kan vi inte göra någonting annat än att endast lita på varandra.

Vi har med vår taktik utraderat mer än 10 nynazistiska organisationer. Hur många individuella nazister som valt att hoppa av den nazistiska rörelsen efter våra ageranden är oräkneliga. För att människor ur vår egna klass inte ska bli misshandlade, knivhuggna och mördade måste vi försvara oss genom att konfrontera dessa nazister också när dom inte är i direkt anslutning till deras attacker.

Vårt försvar av demonstrationen i Kärrtorp är bara toppen på isberget av det arbete vi dagligen utför. Tror man att tanken om yttrande- och åsiktsfriheten håller i försvar för den nazistiska rörelsen har man en väldigt ytlig förståelse för hur fascistiska element sprider sig och blir till ett reellt hot i samhället. Problematiken ligger inte i att enskilda nazister besitter specifika nazistiska åsikter. Verkligheten är att dessa nazister och den högerextrema miljön dom tillhör utgör ett fysiskt hot mot större delen av samhällets befolkning.

Vi agerar mot nazisterna, inte främst för deras åsikter, utan främst för handlingarna, hotet och våldet deras ideologi för med sig. Hela 90-talet är ett enda stort bevis på detta och endast under dom senaste tio åren har nazister begått 14 politiska mord i Sverige. Skriker man efter yttrandefrihet i detta sammanhanget prioriterar man nazisternas rätt att uttrycka sina åsikter framför utsatta människors rätt till ett säkert liv, i slutändan deras rätt till att inte bli mördade.

För att händelserna i Kärrtorp inte ska ske igen och för att dessa 14 mord inte ska bli fler måste den nazistiska rörelsen vara så pass svag att den inte har något självförtroende, att den inte har någon handlingskraft. Detta uppnås genom att vi attackerar deras miljö kontinuerligt och hårdhänt. Vi kommer alltid förbehålla oss rätten att agera mot fascister, vare sig dom befinner sig på gatan eller i hemmet, vare sig dom går till attack eller befinner sig på defensiven. Personer i den högerextrema miljön kommer alltid få vara beredda på att bli fysiskt attackerade av oss. Så har det alltid varit, så kommer det att förbli.

- Revolutionära fronten, 8 Maj 2014